Vi gjorde en bra grej

Jag tror på, och försöker leva efter devisen ”glada och nöjda föräldrar ger glada och nöjda barn”. Och för att man (jag och E i alla fall) ska vara extra glada och nöjda så behöver vi egentid lite då och då. Med varandra. Dvs UTAN barn. Jag vet att detta absolut inte gäller för alla föräldrar, det finns de som vill vara med sina barn varenda minut, till och med ha dem mellan sig i sängen i minst ett par år. Nej då, det behöver inte vara något fel med det om man nu vill ha det så men så funkar inte vi. Vi behöver ganska mycket barnfri tid har vi märkt. Även om vi såklart älskar våra barn över allt annat. Och vi har ynnesten att ha föräldrar som mer än gärna tar hand om våra barn ett par dagar även om de bara är några veckor gamla. Tack för det!

Så. För några veckor sedan fick jag i födelsedagspresent (av maken) ett par dagars utflykt ”ut i det blå”, dvs jag hade ingen aning vart vi skulle eller vad vi skulle hitta på. Men golfbagarna lastades in i bilen så jag hade mina aningar… Vi körde längs Hallandskusten, spelade golf på en fin bana längs vägen och hamnade sen på Falkenberg strandbad. Hur najs var inte det?? Att vädret var kanon gjorde ju inte det hela sämre. Ett glas rosé vid stranden innan vi bara var tvungna att testa spa:t. Med afrikansk touch. Bra spa. Självklart säkerligen ännu härligare en ruggig vinterdag, det blir liksom lite konstig feeling att ligga i en 40-gradig inomhuspool när det är 25 grader utanför fönstret… Sen en pangmiddag. Dag 2 körde vi längs med kusten i Halland, lite olika pitstops och lunch i Tylösand.

Två heldagar utan barn, så mycket värt att få så mycket sagt till varandra som man liksom aldrig riktigt hinner med i vardagen. Rekommenderas! Särskilt när man är som mest inne i ekorrhjulet av jobb och dagishämtningar…

Semestern rullar på

Aldrig har en sommar känts som så mycket semester som den här. Beror kanske på det fina vädret. Eller att semestern varar i hela 3 månader… Lyx. Det blir morgonjogg, lite golf, häng på stranden, grillmiddagar, häng med vänner. Ungefär så varje dag. När Skåne är som bäst.
Idag dock en mellandag med ösregn. Väldigt skönt! Då såg man alltså ut så här efter morgonens runda:

20130725-111209.jpg
Och vi jobbar vidare med vår kanal:

20130725-111333.jpg

För den goda sakens skull

Idag har jag spelat golftävling – Ett slag för Cancerfonden. Nej, jag brukar verkligen inte spela golftävlingar. Max en eller möjligen två gånger om året. Och då bara om det inte är alltför seriöst (nej, tävlingsmänniskan i mig lugnar ner sig ordentligt när det gäller golfen…). Och dagens tävling var verkligen för en god sak. Alla intäkter gick till Cancerfonden; startavgifter, parkeringsavgift, kaffe- & korvintäkter, försäkringar mot att slå i vatten och bunkern mm. Nästan 300 pers var med och tävlade (bara på vår klubb alltså) och man brukar få in ett par hundra tusen. Bra grej!

…hur det gick i tävlingen? Ehhh. Jag placerade inte direkt mig i den övre halvan av startfältet om man säger så. Men så var det också säsongens andra runda…

 

Läsvärt

Läsvärt och tänkvärt: en artikel i NY Times om ”en pappa som tagit över”. Jag kommer på mig själv med att tänka ”wow vilken cool och stark morsa som vågar köra sitt race, göra det hon brinner för och låta maken dra hemmalasset med två barn”, men sedan ångrar jag mig. Det borde väl inte vara några konstigheter alls att göra som de gör? Dvs det omvända enligt alla rådande normer. Som vanligt i artiklar som handlar om att vara hemmets projektledare så nämns det exemplariska landet Sverige.

Läs och begrunda; jag gillar artikeln för paret har verkligen skitit i alla rådande normer, vad folk runt omkring dem tycker och tänker och gör precis det som passar DEM bäst. Dvs utan kvotering eller tvång…

Tillbaks i Haga

Tillbaks i Haga och löpning med vagnen, som så många gånger förr. Lite nostalgitripp faktiskt. Inte direkt någon elitlöpning ännu, mer lunk kan man säga. 8 km tidigt på morgonen, men redan ordentligt varmt. Kort mellanlandning i stan men nu: SEMESTER!

20130706-105040.jpg

Bloggen lever!

Här är jag. Jag har fått många frågor och kommentarer såsom ”haru slutat blogga eller?”, ”Hörrö, det händer inte så mycke’ på bloggen nu” och ”jag går in varenda dag och hoppas på ett nytt inlägg”. Ja. Alltså. Här är jag. Tvåbarnsmorsan Malla K. Som alltså inte kan lägga ner sin blogg utan att få alltför många efterhängsna fans som bönar och ber om en fortsättning. Men det ska ju inte vara en mammablogg. Inte en blogg om mina barns dagliga framsteg. Inte en blogg om fashion och Dagens. Utan en blogg om hur man får ihop det. Eller hur JAG får ihop det (eller inte).Numera med TVÅ barn, en man och ett krävande heltidsjobb. Och en massa annat som man vill hinna med.

So far har jag inte haft några större utmaningar med livet som tvåbarnsmamma, peppar peppar. De första 5 veckorna av vår lilla tjejs liv har varit väldigt lugna och sköna. Häng på Ön, besök av familjen och många vänner, turer till stan då och då, några dagar i Skåne. Varvat med ett köksrenoveringsprojekt och diverse trädgårdsprojekt. Man har fått tiden att gå utan problem om man säger så. Det här med ”tvåbarnschocken” som man hör vissa prata om håller jag inte alls med om. Att ett plus ett är tre, dvs mer än dubbelt så jobbigt. Nej, tvärtom – lilltjejen bara hänger med. Och vi är välsignade med (ännu) en bebis som förstår att natten är till för att sova. Eller vi har tidigt fått henne att förstå att det är det som gäller, om man nu kan ”lära” sin bebis detta när det gäller sömn. Därom tvista de lärde.

Det där lät som om det är en walk in the park det här med två barn. Njae det sa jag inte. Att vara ensam på Ön med båda har sina utmaningar. En 2,5-åring som drar iväg längs stigen mot vattnet för att han fick syn på en ”schnigel med hus”, samtidigt som man håller på att byta dagens fjärde bajsblöja. Och då är ändå inte en några-veckors bebis särskilt mobil för egen maskin, dvs lägger jag henne där så stannar hon där. Så det blir nog knappast enklare med tiden.

Några bilder som kanske sammanfattar de senaste veckorna:

Gettin’ used to it

Börjar vänja mig. Vid det här livet som vardagsledig. Eller ledig och ledig, låt oss säga deltidsarbetande, några timmars jobb och fix per dag blir det. Även om det bara är dag 2 med det här så börjar jag få feelings för det. Plötsligt hinner man ju massor! Röja i köket efter frukosten, morgonpromenad, hänga på låset på Ikea när de öppnar, lunch i solen innan en sväng upp på kontoret. Det kanske är underskattat det här med att jobba deltid? Eller blir det också så småningom en vana, att varje sak man måste göra och fixa på sin lediga tid istället tar ännu mer tid så i slutändan får man inte mer tid över? Att Ikea-besöket tar en hel förmiddag istället för en halvtimme innan stängningsdags? Jo, så är det nog. Ju mindre du har att göra, desto längre tid tar varenda liten sak. Att gå och posta ett brev blir ett halvdagsprojekt. Typ. För att inte tala om att handla mat.

All for now.

Klämdagarnas klämdag

Detta inlägg skulle självklart ha publicerats i fredags, men bloggadmin tog visst klämdag

Årets klämdag nr 1 är det idag, eftersom Kristiflygare alltid infaller på en torsdag. Enligt definition är en klämdag en dag som infaller mellan två helgdagar. Alltså ska kollektivare egentligen bara ”få” klämdagar om den är inklämd mellan två riktiga helgdagar, alltså inte en lördag. Krångligt det där. Men intressant hur svenskarna gör allt för att klämma så många dagar som möjligt. Arbetsskygga? Svar ja. Blir plötsligt intresserad av vad det här med klämdagar kan kosta samhället, dvs hur skiljer sig ett ”bra” (för arbetsgivarna) år mot ett ”dåligt”? Tydligen hysteriskt mycket. Samtidigt som svennarna på sina klämdagar shoppar utav bara h-e, vilket gör att konsumtionen skjuter i höjden. Och det är ju bra ju. Tydligen finns det de som tycker att vi bör gå så långt så att t ex julafton infinner sig på samma veckodag varje år, för att minimera klämdagarna för arbetsgivarna. Kanske inte så dumt, men hm det blir krångel med antal dagar på året då och man måste tydligen lägga till en extravecka vart femte år. Nej, låt det vara som idag… Snöade ännu längre in på det här och landade i en fascinerande artikel: ”What if your birthday was on a Monday every year?”. Om ni har lite tid över…

Jag själv då, har jag tagit klämdag idag? Det är nog så enkelt att fenomenet inte riktigt finns i konsultbranschen… Man jobbar helt enkelt när man behöver få saker och ting färdiga, oavsett om det är måndag kl 11 eller sen eftermiddag dagen mellan två lediga dagar. Men jag har ju som sagt varvat ner ganska ordentligt nu på sluttampen och det här var då en bra dag att klara av den obligatoriska klipp-och-sling-sessionen för att vara fräsch i alla fall i barret dessa grossessveckor som nu kommer. Efteråt Stureplanslunch i solen med klämdagslediga vänner. Sedan en sväng upp på kontoret för att fixa lite småsaker och snabbt konstatera att det var öde. Väldigt öde, klämdagen kanske har kommit för att stanna även i vår bransch? 

”Ha kul – sluta planera!”

Ja, så lät rubriken på Veckans Affärers nyhetsbrev som precis damp ner i inboxen. Nästan lite komiskt med tanke på mina reflektioner igår angående just planering. Artikeln som rubriken hänvisar till är en intervju med Näringslivets mäktigaste kvinna Petra Einarsson, medlem i Sandviks koncernledning. Nu var det ju inte runt just karriärplanering jag reflekterade igår, utan mer planerande i allmänhet. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera över Petra Einarssons uttalande:  ”Jag har verkligen inte gjort någon karriär-planering [...] nyckeln är nog istället att ha roligt”. Jo visst, självklart är det viktigt att ”ha kul på jobbet”, det kan det väl inte finnas någon som säger emot. Men man kan planera sin karriär på många olika sätt, utan att till punkt och pricka staka ut exakt vad du ska göra om 1, 5 eller 10 år. För att lyckas tror jag att du måste ha en någorlunda plan framåt vart du vill komma, vad du vill göra och framförallt vad du inte vill göra. Och supertydliga mål, i alla fall för dig själv. Men Petra Einarsson är också något utav en udda fågel i vår generation (eller möjligen en halv generation över…) som stannar så pass länge hos en och samma arbetsgivare. Vår generation, för att inte tala om 90-talisterna har inte alls denna inställning till lojalitet till sin arbetsgivare, att man stannar 20-30 år för att man ”fortfarande trivs helt okej och inte tror gräset är grönare på andra sidan”. Det är inte det som driver oss, det vi drivs av är att hitta nya utmaningar och testa om gräset verkligen inte är lite grönare på andra sidan. Och den gamla floskeln ”Sök roliga och utmanande jobb” är det väl knappast heller någon som säger emot. Öhhh ”nä, jag letar efter ett långtråkigt jobb där jag slipper lära mig nya saker”. Nope, tipsen från näringslivets mäktigaste kvinna är nog inte de jag kommer ta till mig först och främst – jag kommer fortfarande ha min tänkta 5-årsplan i bakhuvudet, därmed inte sagt att jag har stakat ut exakt mina 5 år framåt, men jag har en tanke kring vart jag vill och vad mina mål är. Och ja, jag tar för givet att jag längs med vägen kommer ha ”roliga och utmanande jobb”. Och nej, jag tappar inte fokus på nuet genom att tänka framåt…